På holmen Toppilansaari fanns Kraakkula skeppsvarv (Kraakkulan laivaveistämö), som var ett av de varv i Uleåborg där det byggdes fartyg. Där byggdes bland annat ett av de sista mäktiga segelfartygen i Uleåborg, handelshuset J.W. Snellmans fregatt Toivo (“Hoppet”). Toivo fick sitt dop vid sjösättningen år 1871. Det var ett förväntat evenemang i staden. Det bjöds på ärtsoppa och sup, och de fattiga fick skrapa åt sig tvålen som använts som glidmedel vid stapelavlöpningen. Ibland kunde festen vara i en hel vecka.

Fregatten Toivos jungfruresa tog fartyget till England, till världshandelns knutpunkt Liverpool. Färden från Uleåborg till Liverpool kunde ta veckor eller månader, beroende på vädret. _Toivo _kryssade den stormiga havsfärden på 48 dygn. Fartyget återvände från sina världsresor fem år senare, år 1876.

Sjöman Jaakko Haatajas sång “Laiva Toivo, Oulu” (“Fartyget Toivo, Uleåborg”) är en nidvisa om Toivos kapten, J.W. Snellmans son Wille, som var känd för att vara rätt sträng. Det finns faktiskt också en sådan historia om Wille, som berättar att han skulle ha släpat med sig stulna, oerhört värdefulla Buddha-bilder från Indien, som en överraskning för sin vän i Tammerfors, konsulen Mauritz Gerstin.

I Toppilansalmi sund kunde man under fregatten _Toivo_s tid få se långa tjärbåtar, skutor och pråmar, som transporterade gods från hamnen till staden och vice versa. Det fanns tvärsroddare, som förde folk från fastlandet till Toppilansaari. Om somrarna fanns det vattentaxin, så kallade “paket”, i vilka borgarna tillsammans med sina pianon, tjänstefolk och guldpalmar förflyttade sig till Hietasaari, där de skulle tillbringa sommaren. Speciellt fashionabelt var det att spela krocket i villans trädgård. Också vanliga stadsbor kunde hyra tomter på Hietasaari. Få hade råd att bygga en villa eller ens en stuga, men de bearbetade jorden till odlingsspalter. Istället för krocket rensade man ogräs.

Alldeles intill platsen där fregatten Toivo hade utformats, fanns den på 1850-talet byggda Snellmanska familjevillan, som hade blivit döpt till Villa Hanna (Villa Hannala) enligt dottern. Därifrån brukade Johan Wilhelm Snellman ha bara en kort väg att efter frukosten spatsera till det tjärdoftande skeppsrederiet för att beskåda, hur byggandet av den över femtio meter långa Toivo berömligt framskred.

Tornet i orientalisk stil tillsattes till villan på 1890-talet. Månne idén för tornet kommit från Fregatten Toivos kapten Wille, som på sina resor blivit alldeles förjust i Asien?

​

Källor:

Hautala, Kustaa 1975: Oulun kaupungin historiaa III, 1809–1856. Oulun kaupunki. [Uleåborgs stads historia III, 1809–1856. Uleåborgs stad.]

Kaila, E. E. 1931: Pohjanmaa ja meri. (Väitöskirja) [Österbotten och havet.] (Avhandling)

Kaukiainen, Yrjö 2000: Laiva Toivo, Oulu. SKS Kirjat. [Fregatten Toivo.]

Pohjamo, Ulla 2014: Esikaupunki moniäänisenä kulttuuriperintönä: Oulun Hietasaari. (Väitöskirja) [Förorten som multivokalt kulturarv: Hietasaari i Uleåborg.] (Avhandling)

Seura 1937: ”Intialaisesta temppelistä Tampereen taidemuseoon kulkeutuivat ryöstetyt Buddhan kuvat, joiden arvoa ei rahalla voida määritellä”. Seura 28.04.1937(17): 20. [“De omätbart värdefulla, stulna Buddha-bilderna, som funnit sin väg från ett indiskt tempel till Tammerfors konstmuseum”. Tidskriften Seura.]

Wacklin, Sara 1966 (1872): Sata muistelmaa Pohjanmaalta. WSOY. [Hundrade minnen från Österbotten.]

​

Foto: Museiverket

Förstärkt verklighet: Fregatten Toivo