Den uleåborgska handelsmannen, skeppsredaren, sågverkspatronen och tjärborgaren Johan Wilhelm Gerhardsson Snellman flyttade till denna byggnad med sin familj på 1840-talet. I huset hade tidigare bott J.W. Snellmans svärfar, hustru Jeanettes far Herman Enbom.

Ära och rikedomar kom J.W. Snellman inte att få utan möda: den på Suomussalmi födda Johan Wilhelm blev föräldralös som 12-åring. Han flyttade till Karleby och tjänade sitt levebröd som en bodbetjänt, och gav sig ut till sjöss som 16-åring. År 1840 gjorde han sitt livs bästa affär, då han gifte sig med den underbara Jeanette.

Den Snellmanska familjen med sina nio barn var sammansvetsad och kärleksfylld, även om barnaskaran också förorsakade oro. Dottern Hanna, som skickats till Helsingfors som 13-åring för att studera, var länge sjuk innan hon dog som bara 29 år gammal. Den äldsta sonen Janne däremot svirade på sin studieresa i Tyskland till den grad, att han hamnade i fängelse.

Snellmanns utvidgade sitt hem på Kyrkogatan år 1851, eftersom det utöver den växande familjens behov också behövdes utrymme för handelshusets bod och kontor. På innergården fanns ett stall, drängarnas och pigornas inkvartering och ett stort kök. Förmögna borgarhushåll så som Snellmans kunde ha upp till tio personer anställda som tjänstefolk! Den sydliga nybyggnadsdelen fick en vindsvåning, dit J.W. Snellman sägs nu och då ha klättrat upp för att grubbla över sina bekymmer och sorger. På vinden upprättades också en utkikspunkt, från vilken man kunde med teleskop följa med händelserna i Toppila hamn. Kunde man kanske redan urskilja seglen på Snellmans egna fregatt Toivo, där långt ute på fjärden? Den synen väntade Snellman febrilt på att få se. Snellmans son Wille, som utnämnts till fartygets kapten, hade nämligen inte varit ivrig på att återvända till hemmahamnen, utan kom ständigt på nya skäl för att återvända till Asien: Wille-herren var så förtjust i krubbet där, att han till och med anställt en asiatisk kock ombord på fartyget!

Förbipasserande kunde under den Snellmanska tiden höra familjens kvinnor musicera inne i huset. Skulle man ha kikat in genom fönstret, kunde man ha sett strumpstickningarna guppa rytmiskt och nålen dyka in i broderiet. Handarbeten tillverkades speciellt flitigt som julklappar till familj och vänner. Och ofta kom det genom det öppna köksfönstret en fläkt av nygräddat: Snellmanska handelshusets tusentals skeppsskorpor tillverkades i samma kök som familjens måltider.

Källor:

Isoaho-Nousiainen, Riikka 2019: Säätyläistyttö, sivistys ja sosiaaliset siteet: oululainen Hanna Snellman opintiellä Helsingissä 1850-luvulla. Ennen ja nyt 2019/4.

[Ståndsflickan, bildning och sociala band: uleåborgska Hanna Snellman på studiestigen i Helsingfors på 1850-talet. Förr och nu 2019/4.]

Kovalainen, Kauko 2006: Stiftelsen Alma och K. A. Snellman Säätiö 1921–2004.

Pohjamo Ulla 2003: Kesä salmessa – porvarillista huvilakulttuuria Oulun Toppilansalmessa.[Sommar i sundet – borgerlig villakultur i Uleåborgs Toppilansalmi] (Avhandling pro gradu.)

​

Foto: Norra Österbottens museum. J. W. Snellmans familjefoto från 1861.