Titta upp mot tornet, och spetsa öronen. Historierna lär berätta att det händer övernaturliga ting där uppe: man kan höra en kvinna skrika och skohälarna klappra, eller se en glimt av den förtvivlade studentens skepnad.

Observatoriet, som i dessa dagar är känt som ett café, är byggt på de kvarstående ruinerna av gamla Uleåborgs slott, ovanpå kanslibyggnadens källare. På 1800-talet förvarades krut här i källaren och senare fungerade den som kallförvar för lax fångad i Ule älv. Under de allra dystraste tiderna fanns här en fuktig och mörk fängelsehåla, där Matti Montonen låg på 1600-talet, anklagad för häxkraft och dömd till att brännas på bålen.

På Slottsholmen fanns förr i tiden handelsmännens magasin och i ändan mot Fårholmen fanns Slottsholmens badinrättning. I början av 1900-talet var bastuanläggningen känd under namnet Paati och enligt reklamerna fanns där tre omklädningshytter för kvinnor och fem för män. I Paati, som också kallades för “herrarnas bastu”, kunde man njuta av traditionellt bastubadande sittandes på laven, samt också av bad i badkar eller i ångskåp.

Ursprungligen byggdes det söta, pastellrosa Observatoriet på 1800-talet som observatorietorn för Navigationsskolan i Uleåborg. Den egentliga Navigationsskolan var belägen på samma plats där gymnastiksalen för Uleåborgs Lyceum senare skulle resa sig. Navigationsskolan i Uleåborg erbjöd studier som ledde till examen som sjökapten och styrman. Behovet var faktiskt stort, eftersom Uleåborg på 1800-talet hade storfurstendömets, alltså Rysslands, största handelsflotta.

Vad allt kunde man då lära sig i Navigationsskolan och på Observatoriet? Navigering, astronomi, handelskorrespondens, skeppsbygge och segelteckning, ångmaskinslära, främmande språk och t.o.m. läkarefärdigheter, ifall man t.ex. ute på öppna havet skulle behöva amputera en lem. Och naturligtvis geografi, så att man kunde föreställa sig vart alla segelfartyg från Uleåborg reste. Bland skolans elever fanns bland annat den som sjömansdiktare kända Jaakko Haataja, som bott i Kakaravaara, och kaptenen för den på Toppilansaari byggda fregatten Toivo, tjärborgare J.W. Snellmans son Henrik Wilhelm Snellman.

När skolan var slut och man hade de nödvändiga dokumenten i näven, fick man vänta att en vit flagga skulle resas upp på Sjömanshusets tak. Det var ett tecken som innebar att något av de uleåborgska skeppsredarnas fartyg anlitade besättning. Och snart skulle åter igen ett med tjära, beck och rejäl äventyrslust lastat fartyg sätta segel.

​

Källor:

”Saunalaitos vuokrattavana”. Kaiku 15.4.1927 [Bastuanläggning till hyra.]

Kaukiainen, Yrjö: Laiva Toivo, Oulu. SKS Kirjat. [Fregatten Toivo]

Korhonen, Markus H. 2001: Tervakaupungin tarinoita II osa. Radioasema Q. [Historier från tjärstaden II delen.]

Panu: ”Linnansaaren saunan alku ja loppu”. Oulun Sanomat 19.12.2001 [Början och slutet på Slottsholmens bastu.]

Pihlajaniemi, Janne & al. 2018: Tähtitornin kahvila. Rakennushistoriaselvitys. Oulun kaupunki. [Observatoriets café. Byggnadshistorisk utredning. Uleåborgs stad.]

Viinikkala, Saana 2017: ”Tähtitornin kahvilassa tapahtuu outoja”. Oamkin journalistiopiskelijoiden julkaisu Vinkka. [Det sker något underligt i Observatoriets café. Uleåborgs yrkeshögskola OAMK:s journaliststuderandes publikation Vinkka.]

​

Foto: Museiverket. A summery view from Oulu's Linnansaari in 1935.