Vaalankurkku har varit en central plats i tjärekonomin, en riktig knutpunkt för trafiken. Därifrån började tjäran sin färd längs Ule älvs forsar mot Uleåborgs hamnar. Tjärbåtarna kom till Vaalankurkku från Kajanalands skogar över Ule träsks fjärd.

Tjärbåtarna började komma från Ule träsk så snart isen hade smält. Den bästa och mest hektiska tiden var högsommaren, från mitten av juni till slutet av juli. De allra djärvaste rodde sina tjärbåtar ännu under höststormarna.

Ule träsk kunde i bästa fall korsas på en eller två dagar. Det sägs att Antti och Kalle Roivainen, far och son, satte ett inofficiellt rekord på sträckan genom att korsa Ule träsk på endast sex timmar med en last som bestod av 30 tunnor tjära.

När det var medvind fick man mer fart genom att hissa upp ett segel av linne eller hamptyg, precis som familjen Roivainen gjorde. Då såg man på Ule träsk båtar som rentav susade mot Vaalankurkku.

Resorna var dock känsliga för omslag i vädret. Motvind gjorde resan långsammare, och risken för olyckor ökade i stormigt väder. Den tunga tjärbåten, som i genomsnitt vägde 4500 kilo med full last, gick inte upp på vågorna utan plöjde rakt igenom dem. Ule träsk blev det sista vilorummet för några av de mer oerfarna resenärerna.

Man väntade på bättre reseväder i öarnas skydd. Ibland kunde man vänta till och med i flera veckor på att stormarna skulle lägga sig. Även om man packade med bröd, smör, saltfisk och torkad gädda på resan, tog maten ibland slut när resan blev längre.

En populär skyddad plats under stormarna på Ärjänselkä var Kaivanto, där man till och med kunde komma in i ett hus och vila sig. Det sägs att Kaivantos stora loppor alltid var glada när de såg nykomlingar.

I öarnas skydd tillbringade man också tid med att berätta historier. Öarna Ylä-Mulkku och Ala-Mulkku finns på Niskanselä i Ule träsk, och är ett arv av berättelserna som berättades av tjärroddare som var trötta på att vänta.

Efter att ha kommit fram till Vaalankurkku drack tjärroddarna ofta kaffe, övernattade och väntade på lediga forsstyrmän innan de fortsatte sin resa till den över 100 kilometer långa etappen längs Ule älv. Under de mest hektiska dagarna kunde det finnas tiotals båtar i Vaala på väg mot Uleåborg och lika många båtar på väg tillbaka därifrån.

Det finns bara gissningar om när den sista tjärbåten korsade Ule träsk, men lokalbefolkningen tror sig minnas att de såg tjära ros för sista gången vid övergången mellan 1920- och 30-talet.

​

Källor:

Heikkinen, Reijo 2007. Avara Oulujärvi: Elämää Oulujärvellä ja sen rantamilla.

Kauhanen, Jouni 2023. Dokumentärfilmen Tervan Perintö. Oulun Ammattikorkeakoulu. Tillgänglig, hämtad 19.12.2023: https://www.youtube.com/watch?v=kygQBjtrOw0.

Vaala – Oulujärven pitäjä: Encyclopedia Vaalaensis, socknens uppslagsverk. Vaala kommun.

Oulujoki Osakeyhtiö 1954. Entinen Oulujoki – Historiikkia ja muistitietoja.

Bild: Tjärtransport i Ule träsk. Bild: I. K. Inha 1898. Förlagsaktiebolaget Otavas samling. Historiska bildsamlingarna. Museiverket.

Produktion: Rokua UNESCO Global Geopark / Humanpolis Oy, 2023. Genomförs som en del av projektet Fascinerande berättelser som attraktionsfaktorer för Rokua Geopark-området, som beviljats av Europeiska unionens förbund och finska staten, beviljats av Norra Österbottens förbund.