Kommunalrådet Robert Åströms patriciervilla, byggt 1894, förvandlades efter många omvägar till ett studenthus år 1962. Studentkårens jazzklubb arrangerade jam-sessioner i huset, och Uleåborgs studentteater höll populära diskokvällar kallade "Discoteque Harha-askel” (“Diskotek Snedsteget”). Popband spelade regelbundet på restaurangen.

Under somrarna 1968-1971 fungerade det legendariska sommarcaféet La Hacienda i Rauhala. Platsen kallades för Patio och ordet etablerades i uleåborgsdialekten för att beteckna restaurangterrasser. Från 1969 till 1971 kallades Rauhala för Kesäleski (Sommaränkan). Programmet innehöll jazz-, pop- och dansband, men också "djärva" nöjen som striptease.

Under 1970-talet ändrades Rauhalas användningsändamål flera gånger på grund av ekonomiska svårigheter. Det användes till och med som natthärbärge för alkoholister, och byggnaden förföll. År 1979 reste sig en proteströrelse för att kräva att Rauhala skulle återställas som studenthus. I proteströrelsen deltog studentkåren vid Uleåborgs universitet, tillsammans med den nybildade föreningen för levande musik i norra Finland, Pelmu ry, och föreningen för rytmisk musik RYMY, grundad 1979. Husockupationen förblev endast en plan, eftersom man istället beslutades sig för att renovera Rauhala.

Studenthuset öppnades efter renoveringen 1981, och restaurangen Club Clementine startade sin verksamhet 1982. Trots förväntningarna visade sig restaurangen inte vara en guldgruva, och man övervägde att stänga den. För att rätta till situationen beslutade studentkåren att bilda en arbetsgrupp, som började arrangera live-musikklubbar på restaurangen. Det begränsade antalet sittplatser hindrade större artister och band från att uppträda, men möjliggjorde framträdanden för nya bullrande musiker. Vid mitten av 1980-talet hade det blivit Uleåborgs mest intressanta alternativrockkrog. Även de diverse kultursekreterarna vid studentkåren under 1980-talet hade det gemensamt att de var positivt inställda till rockmusik och deras evenemangverksamhet var därefter. Musikutbudet var brett, från stigande nationella akter till lokala gräsrotsaktörer. I Rauhalas borgerliga miljö föddes mot slutet av 1980-talet en ny sound: “Oulu-soundi”, alltså det så kallade Uleåborg-soundet.

Mieskuoro Huutajat (Manskören Skrikarna) har alltid haft ett koncept, som inkluderat oväntade framträdanden på överraskande platser, men den officiella debutframträdandet ägde rum i Rauhala, vid studentkårens självständighetsfest 1987. Även utländska artister besökte platsen.

Mot slutet av årtusendet blev köerna på restaurangen mer sällsynta. Café Clementine fungerade endast sommartid under åren 1994–95, och restaurangen stängdes 1998. Trendledaren hade gått vidare. Rauhala renoverades och fortsatte som lunchrestaurang och som lokal för privattillställningar.

​

Källor:

Wikipedia. 2023. https://fi.wikipedia.org/wiki/Rauhala_(Oulu)

Oulun kaupungin kirjasto. 2023. Pohjoista musiikkia. www.ouka.fi/oulu/pohjoista-musiikkia/klubit-ja-ravintolat (Uleåborgs stadsbibliotek. 2023. Nordlig musik)

Savolainen Marjatta, telefonintervju 11.12.2023

Oulu-lehti 13.6.1968, 25.5.1969, 25.1.1973, 26.9.1974, 4.2.1975, 5.3.1981, 9.11.1981

Oulun ylioppilaslehti 27.2.1970, 15.5.1970, 18.3.1976, 6.2.1981. (Uleåborgs Studentblad)

Kaleva 6.3.1964

Markku Rättilä. Kaleva 15.1.2002

Intervju: Hannu Karjalainen.

Kuivamäki Santtu, ”HALUTTIIN VAAN SAAADA JAMIT PYÖRIMÄÄN OULUSSA” Oululainen jazzkulttuuri 1965–1975,

Tampereen yliopisto etnomusikologian pro gradu -tutkielma (Tammerfors universitet etnomusikologins pro gradu-avhandling: VI VILLE BARA FÅ JAM ATT RULLA I ULEÅBORG)

Mällinen Jarno, Kaleva http://kirjastolinkit.ouka.fi/kaleva/tammi12/11174123.xml

Ervasti Antti, Kaleva http://kirjastolinkit.ouka.fi/kaleva/elo09/8617474.xml

​

Foto: Kalevan arkiv, 22-Pistepirkko på Rauhala i 1983.

Video: 22-Pistepirkko: Onion Soup, https://www.youtube.com/watch?v=IUngcJA\_5tk